Det slutade okej

trots allt.

Dagen blev inte alldeles för jobbig. Det kan jag i och för säg säga nu när jag terapi-middags-ätit med två kollegor och en annan vän och vräkt ur mig allt. Redan en gång. Nu en gång till.

Vi avslutade iallafall vårt veckoatliga ae-möte i något mer positiv anda. Alla började berätta små roliga anekdoter från lektioner den senaste tiden. Några mer roliga än andra...

Musiklärare med år 2:

Lärare: - Vad kallas den personen om leder en orkester?
Entusiastisk elev: - Jag vet, jag vet!! President!
Lärare: - En president leder ett land. Vad kallas en som leder en ORKESTER? (Lärare gör samtidigt små ledande dirigerande rörelser.)
Samma entusiastiska elev: - Fröken, jag svär jag vet nu!
Hoppfull lärare: - Ja...?
Eleven: - MUSKETÖR!!!

SO-lärare med år 6:

Det har varit filmvisning om Nordamerika och i filmen spelade indianerna en stor roll.

Lärare: - Är det något ni undrar över nu efteråt?
Fundersam flicka: - Mmm... Föds indianerna med fjädrar?
Lärare: - Eh... Nej, indianer föds inte med fjädrar...
Flickan: - Men asså... När.. Asså, efter hur många år växer dom ut då?

Matsalen. Samtal mellan lärare och elev i år 4.

Elev: - Men hur gammal är du egentligen?
Lärare: - Jag är 38.
Elev: - Aha. Men då var det typ svartvitt när du växte upp, va?
Lärare: - Eh.. Hur menar du nu?
Elev: - Jo, men asså. Förr i tiden. Förut. I världen. Då var ju allt svartvitt jämt. Färgerna hade ju inte kommit då...

Det är väl sådana här stunder som ändå gör att vi älskar vårt jobb.