Sprider ljus i vårt mörka hus...

Lucia.

Äntligen avklarat. År 5 ansvarar varje år för luciatåget i skolan. I år blev skörden:

• Tio väl genomförda sånger
• Tre avsvimmade tärnor
• Ett uppbrunnet hår
• En skrämd tomte på rymmen
• En mycket nöjd publik och fem extremt utmattade lärare

Men resultat var lyckat. Jag har fördelen att ha en grymt talangfull musiklärare på min skola och hon lyckas alltid "hotta" upp luciatåget på något sätt. I år: liveband med bas, trummor, piano, kongas och skak. Och alla låtar går i "gungens" tecken. Skönt och rytmiskt.

Kan inte förklara hur mycket jag längtar till jullovet. Nu bara en vecka kvar. Har aldrig varit så här trött. Fast det säger jag inför varje lov.

Nu lektioner igen..

Det slutade okej

trots allt.

Dagen blev inte alldeles för jobbig. Det kan jag i och för säg säga nu när jag terapi-middags-ätit med två kollegor och en annan vän och vräkt ur mig allt. Redan en gång. Nu en gång till.

Vi avslutade iallafall vårt veckoatliga ae-möte i något mer positiv anda. Alla började berätta små roliga anekdoter från lektioner den senaste tiden. Några mer roliga än andra...

Musiklärare med år 2:

Lärare: - Vad kallas den personen om leder en orkester?
Entusiastisk elev: - Jag vet, jag vet!! President!
Lärare: - En president leder ett land. Vad kallas en som leder en ORKESTER? (Lärare gör samtidigt små ledande dirigerande rörelser.)
Samma entusiastiska elev: - Fröken, jag svär jag vet nu!
Hoppfull lärare: - Ja...?
Eleven: - MUSKETÖR!!!

SO-lärare med år 6:

Det har varit filmvisning om Nordamerika och i filmen spelade indianerna en stor roll.

Lärare: - Är det något ni undrar över nu efteråt?
Fundersam flicka: - Mmm... Föds indianerna med fjädrar?
Lärare: - Eh... Nej, indianer föds inte med fjädrar...
Flickan: - Men asså... När.. Asså, efter hur många år växer dom ut då?

Matsalen. Samtal mellan lärare och elev i år 4.

Elev: - Men hur gammal är du egentligen?
Lärare: - Jag är 38.
Elev: - Aha. Men då var det typ svartvitt när du växte upp, va?
Lärare: - Eh.. Hur menar du nu?
Elev: - Jo, men asså. Förr i tiden. Förut. I världen. Då var ju allt svartvitt jämt. Färgerna hade ju inte kommit då...

Det är väl sådana här stunder som ändå gör att vi älskar vårt jobb.

japp..

Jag har tänkt länge på det här.

Imorgon är det måndag igen och ännu en dag i helvetet. Och ni måste förstå att jag säger det med all kärlek och repspekt. Det är MITT helvete och varje dag väljer jag att gå dit. 5 dagar i veckan, 192 dagar per år, i 7 års tid. Det är kärlek. Men ni vet vad de säger och gränsen mellan kärlek och hat... Hårfin.

Imorgon är jag Aina igen. Mitt lärarjag. Och mitt jag. Fan, jag är ju jag.

Undrar hur C har haft det under helgen. Om hans mamma varit hemma något med honom. Om hans pappa hört av sig eller bara jobbat. Om han bara drivit runt i centrum, tio år gammal, med de äldre snubbarna som mer än gärna visar sina tricks. Undrar.